Erasure bildades av Vince Clarke och Andy Bell 1985.

Vince Clarke spelade i Depeche Mode fram till hösten 1981. Han skrev nästan alla låtar i gruppen, men han trivdes inte längre. Han bildade ganska snabbt duon Yazoo tillsammans med sångerskan Alison Moyet. De gav ut fyra hitsinglar och två album innan de splittrades 1983. Efter Yazoo hade Vince Clarke projektet The Assembly tillsammans med producenten Eric Radcliffe. De gav ut en singel, “Never Never” hösten 1983, med Feargal Sharkey som sångare. Vince Clarke gav våren 1985 ut en singel med Paul Quinn. Strax innan detta hade han annonserat efter en sångare. Många sångare testades, men han blev inte nöjd förrän den sist sökande sjöng, nämligen Andy Bell. Andy Bells röst liknade delvis Alison Moyets. Detta berodde enligt honom själv på att han lyssnat mycket på Yazoos låtar.

De bildade Erasure och i september 1985 släppte de singeln “Who Needs Love (Like That)”. Den blev ingen större hit i England och det blev inte heller deras andra singel “Heavenly Action”, men den tredje singeln “Oh L’amour” 1986 blev en hit exempelvis i Sverige. De gav efter den ut sitt debutalbum “Wonderland”. På detta album skrev Vince Clarke tre låtar och Andy Bell en låt. Resten skrev de tillsammans. Sedan dess har de skrivit alla låtar tillsammans.

I England dröjde det till nästa singel “Sometimes” innan de slog igenom. Den var med på albumet “The Circus” 1987 som innehöll ytterligare tre hitsinglar. Deras tredje album “The Innocents” året därpå blev deras första storsäljande album, bland annat blev den etta på engelska albumlistan. Succén fortsatte med “Wild!” 1989.

På sitt femte album “Chorus” 1991 gick de ljudmässigt tillbaka till tidigt 1980-tal med “blipp-bloppigare” syntljud. 1992 gjorde Erasure fyra ABBA-covers på EP:n “ABBA Esque”. Denna EP blev Erasures första etta på engelska singellistan. Det retade Vince Clarke att han skulle vara tvungen att spela andras låtar för att bli etta. Senare samma år släpptes deras samling “Pop! The Twenty First Hits” och en ny version av “Who Needs Love (Like That)”.

Vince Clarke föredrog analoga syntar. Det han gillade med de analoga syntarna är att han kan få fram vilka ljud han vill, gärna sådana som låter konstgjorda, och det är svårt att förutse vilket ljud som kommer. Han tyckte dessutom inte om MIDI, som inte hade tillräckligt exakt timing, enligt honom.

Vince Clarke blev ännu mera inne på analoga syntar så han bestämde sig för att enbart analoga syntar och Andy Bells röst skulle höras på deras album “I Say I Say I Say” 1994. Vince Clarke fick jobba för sin sak. Han använde sig bara av gamla syntar och viktigast av allt: en analog sequencer. Denna fick han programmera själv och när man spelat upp en låt går det inte att få exakt samma låt igen. Hans favoritsynthesizer var Oberheim Xpander.

Enbart analoga syntar är det också på albumet “Erasure” som släpptes 1995. Detta album är ganska speciellt. Det är över 70 minuter långt. Vince Clarke experimenterar verkligen med syntarna och det är långa instrumentala partier. Han har sagt att han länge velat göra ett album typ Pink Floyd och det var det han gjorde med detta album.

I oktober 1996 gav Mute ut Yazoos fyra singlar, liksom The Assemblys singel och singeln med Paul Quinn, på CD.

I mars 1997 släppte Erasure albumet “Cowboy”. Från detta album släpptes singlarna “In My Arms”, “Don’t Say Your Love Is Killing Me” och “Rain”.

I september 1999 släppte Vince Clarke ett album med Martyn Ware vid namn “Pretentious”. I december 1999 släpptes två CD-singel-boxar med Erasures tio första singlar.

I oktober 2000 släpptes albumet “Loveboat” och singeln “Freedom”. I december 2001 släpptes singeln “Moon & The Sky”.

I januari 2003 släpptes albumet “Other People’s Songs” och singeln “Solsbury Hill”. I april 2003 släpptes singeln “Make Me Smile (Come Up And See Me)”.

I oktober 2003 släpptes samlingen “Hits! The Very Best Of” och en ny version av “Oh L’amour”.

I januari 2005 släpptes singeln “Breathe” och albumet “Nightbird”. I mars 2005 släpptes singeln “Don’t Say You Love Me”. I juni 2005 släpptes singeln “Here I Go Impossible Again/All This Time Still Falling Out Of Love”.

I oktober 2005 släppte Andy Bell sitt första soloalbum “Electric Blue”.

I april 2006 släppte Erasure det akustiska albumet “Union Street”. I mars 2006 släpptes singeln “Boy”.

I april 2007 släppte Erasure singeln “I Could Fall In Love With You” och i maj albumet “Light At The End Of The World”. I juli 2007 släpptes singeln “Sunday Girl”.

I maj 2008 släppte Yazoo en 4-disc-box vid namn “In Your Room” och hade en turné.

I februari 2009 släppte Erasure samlingen “Total Pop! The First 40 Hits” och en ny version av “Always”.

I juni 2010 släppte Andy Bell sitt andra soloalbum “Non-Stop”.

I september 2010 släppte Yazoo livealbumet “Reconnected Live”.

I oktober 2011 släppte Erasure albumet “Tomorrow’s World”.

I mars 2012 släppte VCMG (Vince Clarke och Martin Gore) technoalbumet “Ssss”.

I november 2013 släppte Erasure julalbumet “Snow Globe” och i september 2014 albumet “The Violet Flame”.

I oktober 2015 släppte Erasure samlingen “Always – The Very Best of Erasure” och en ny version av “Sometimes”.

I december 2016 släppte Erasure en 13-disc-box vid namn “From Moscow To Mars”.

I maj 2017 släppte Erasure albumet “World Be Gone”. I mars 2018 släppte de “World Beyond”.

I augusti 2020 släppte Erasure albumet “The Neon”. I juni 2022 släppte de “Day-Glo (Based On A True Story)”.